Sjöfart och fiske på Kiddön under 1800-talet.
Kiddön ligger i Hamburgsundsskärgården, längst ut mot Skagerrak, på utsidan av den urgamla farleden utmed kusten. Bebyggelsen på ön är nu byggnadsminnesförklarad.
Ön var obebodd fram till 1823, då den inköptes av skepparen Ingel Axelsson. Ingel Axelsson föddes 1784 på Joreheden i Kville socken. Omkring 1810 flyttade han till Tegelstrand och gifte sig med Johanna Andersdotter Hök, dotter till lotsen Anders Olsson Hök.
Den enda bebyggelsen som då fanns på Kiddön när Ingel och Johanna flyttade ut var ett fårhus. Den förre ägaren Petter Jacobsson från Hamburgö, hade använt till betesmark för sina får och getter. Bostadshuset från 1823 revs år 1840 och virket återanvändes när Ingel och Johannas son Olle bygggde sitt nya och större hus "Camilla" samma år.
Jordbruket och fisket, i kombination med husbehovsseglation och sjöburen handel, gav familjen en god försörjning efter den tidens mått. Den muntliga traditionen berättar, att Ingel gjorde många frakter med kullersten till Öresundshamnar. Stenen plockade han själv på öarna i Hambursunds- och Fjällbackaarkipelagen. Så kanske finns det än i Köpenhamn kvar någon gatstump med kullersten från Kiddön. Många resor gjordes också till Norge framförallt till Fredrikstad och Arendal. Med på resorna kunde han ha det överskott som öns jordbruk producerade. Det såldes eller byttes mot andra produkter, som man behövde. Fisket var också betydelsefullt för att dryga ut inkomsten och för husbehov.
Ingel och Johanna hade fem barn. Äldste sonen Olle, född 1811, fick tidigt följa med fadern på hans turer längst kusten. I början av september 1834 grundstötte Ingel med sin jakt vid inseglingen till Havstensund. Jakten stod på skäret Väcker. Ingel hoppade ner på skäret och satte axeln mot stäven och lyfte allt vad han förmådde. Han lyckades få jakten av grundet, men insjuknade av kraftansträngningen och avled kort efter hemkomsten, den 16 september samma år.
Ingel Axelssson efterlämnade änkan Johanna och fem barn. Olle 23 år, Ingeborg 22 år, Oleanna 19 år, Alexander 13 år och Axel 8 år.
Sonen Olle hade strax före faderns död övertagit ön. I bouppteckningen anges jakten som dörjebåt med tillbehör. Vidare ägde Ingel en fiskebåt och en julle. Bland fiskeredskapen kan nämnas: storbacka, 700 småbackor, 6 styck hummertinor och en vadlott. Under rubriken kreatur finns angivet en styck gammal grå ko, en dito yngre ko och en svart ko samt sju stycken får. Boets tillgångar utgjorde 788 rd och skulderna belöpte sig på 358 rd. Behållningen utgjorde således 430 riksdaler.
Sex år efter faderns död rev Olle Ingelsson föräldrahemmet och byggde nytt hus. Det blev ett efter efter dåtidens mått mätt ganska stort timmerhus med tre rum i undervåningen och ett rum i övervåningen. Huset målades rött. Timret hämtade Olle på Galtö med egna slupen HOPPET. Den hade han själv byggt på Kiddön. Även smidet tillverkades i den egna smedjan på ön. Under de följande åren blev det många frakter med kullersten till hamnar vid Öresund. Kullerstenen plockade han, liksom fadern gjort, på öarna i trakten kring Kiddön.
År 1843 avled modern Johanna och påföljande år gifte sig Olle Ingelsson med Britta Christina Benjaminsdotter från grannön Jakobsö. Hon var dotter till lotsen Benjamin Jonsson.
Britta Christina födde 11 barn mellan åren 1845 och 1871. Tre av barnen dog som små, det sista föddes strax innan Britta skulle fylla 50 år. Hon hade en lång period med många barnsängar, samtidigt som merparten av öns skötsel var hennes ansvar.
Olle Ingelsson var en driftig man, som kombinerade fraktfart, fiske och jordbruk. Han var en föregångsman i trakten, när det gällde drivgarnsfiske efter makrill. Redan på 1870-talet gick han över från makrilldörjefisket till drivgarnsfiske.
Vid luciatiden år 1877 började sillen gå till i stora mängder. En ny efterlängtad sillperiod börjad. Olle kom att bedriva sillfiske med tillsammans med sönerna Petter 17 år, Bernhard 14 år och Nestor 12 år. Yngste sonen Oskar var bara 9 år när sillperioden började men det dröjde inte länge förrän han var med på sillfiske. Ibland gjordes stora fångster på Soten, andra gånger i Kosterfjorden. Man följde sillen och fiskade där fångsterna var störst.
1878 uppförde Olle det första sillsalteriet på norra delen av Kiddön. 1880 övertog sonen Petter salteriet. Samma år uppförde Alexander Pettersson sillsalteri på södra delen av Kiddön. Detta magasinet har 1999 renoverats till ursprungligt skick. Alexander var gift med Olle Ingelssons dotter Johanna.. 1890 byggde Bernhard och Nestor var sitt salterimagasin intill Alexander salteri. 1906 köpte Bernhard ett hemman i Karlsvik på Hamburgö och flyttade sitt magasin dit. Samma år köpte Nestor grannön Jakobsö och flyttade dit och tog med magasinet. Sillsalteriindustrin på Kiddön sysselsatt omkring 50 personer. Många resor gjordes till Vänerhamnar, men även till hamnar längs ostkusten. Där betalades ett högre pris för sillen.
Dottern Johanna övertog föräldrahemmet och jordbruksmarken, när föräldrarna blivit gamla och trötta. Olle dog 3 januari 1889, 79 år gammal och Britta dog året efter 68 år gammal.
Av bouppteckningen efter Olle framgår, att han var en välbärgad man. Tillgångarna uppgick till 7 710 kr och skulderna endast till 284 kr.
Petter byggde nytt hus år 1889. Han fick ett tragiskt öde. Han hann bara vara gift i 10 dagar, innan han drunknade i november 1889. Han hade seglat hem nästan allt som behövdes till sitt nya hus. Det återstod bara en resa till Värmland, men det blev hans sista. Änkan Augustina lämnade Kiddön efter några år, sålde huset till sin svåger Nestor och flyttade till fastlandet.
I mars 1890 inköpte bröderna Bernhard, Nestor och Oskar Olsson råsegelskonaren SJÖFRÖKEN. Hon lastade 200 ton d.w. och var byggd 1874 på Upperuds varv. I juni 1892 fick SJÖFRÖKEN förskjutning i lasten under ostlig storm och sjönk mellan Skagen och Vinga. Hela besättningen bärgades av en ångare som kom till undsättning.
Redan samma år beställde Nestor en jakt, AURORA på Orust. År 1898 beställde han galeasen DELFIN på Svineviken, Orust. Bernhard beställde en jakt hos båtbyggaren Stjärn på Galtö och Oskar inköpte jakten VEGA, endast ett år gammal.
Sillperioden hade skapat kapital och nu omsattes det i fraktfartyg.
Runt sekelskiftet sekelskiftet fanns det som mest ett 20 tal personer på Kiddön. Oskar Olsson bodde med familj i det nordligaste huset på ön. Bernhard Olsson med sin stora familj, hade sitt hus längst söderut (det huset flyttades senare till Karlsvik, tvärs över sundet). Johanna och hennes man Alexander, kallad Sander, bodde i huset "Camilla". De var barnlösa och adopterade en flicka från Sjöviken. I det tredje huset bodde Nestor med familj. Dessutom kom det folk till Kiddön som arbetade i sillsalterierna. Det fanns fyra stora magasin på ön vid den tiden och utanför magasinen fanns stora planar, d v s träbryggor, där man stod och saltade in sillen i tunnor. I övervåningarna i magasinen förvarades tommtunnorna och i undervåningarna rullades in de fulla silltunnorna. Sedan lagrades tunnorna i magasinen, tills det var dags för försäljning. Bröderna Olsson fiskade sillen under vinterhalvåret och lät salta in den och på sommarhalvåret seglade de iväg och sålde.
Johanna och Sander hade förutom jordbruket på ön, hummerfisket som inkomstkälla. Hummern köptes upp av uppköpare från Smögen och Rossö.
Vid sekelskiftet hade bröderna Olsson varit så framgångsrika i sin seglation, att de kunnat skaffa sig var sin skonare.
1904 beställde Nestor en ny skonare i Råå. Den lastade 215 ton och fick namnet DAGNY. 1911 skaffade Bernhard och Oskar sina skonare. Bernhards byggdes i Landskrona och fick namnet LIZZI. Den lastade 170 ton. Oskar inköpte från Norge skonaren KAREN byggd 1909 och döpte om den till SVEA. SVEA lastade 240 ton. I och med detta började en ny typ av seglation med virkeslaster från norrländska och finska hamnar till framförallt Tyskland.
Källor:
Muntliga: Framförallt förmedlade av Helga Olsson, Kiddön som hade tagit vara på en berättartradition som stärkte sig bort åt 200 år tillbaka i tiden.
Ej tryckta: